levamedfibro

Direktlänk till inlägg 28 mars 2021

Vad får man egentligen göra som sjukskriven!?

Av Carina Söderkvist - 28 mars 2021 19:55

När man är sjukskriven på grund av psykisk ohälsa och Fibromyalgi (den "osynliga" sjukdomen) slåss man inte bara mot sitt egna mående utan också mot andras tankar och uppfattningar. Du blir påverkad av dem, varken du vill eller inte. Jag tror att halva min utmattning består av en slags rädslan att göra fel (åtminstone känns det så). Fel mot försäkringskassan, familj eller mot människors åsikter. Jag är rädd för att allt jag gör ska vändas emot mig. Att jag ska behöva svara upp för mig själv, för mitt mående, för min sjukdom. Eftersom energin knappt räcker till att ta sig ur sängen fyller jag de flesta dagar med ingenting för att liksom vara på den säkra sidan.

Helt plötsligt behöver jag fundera på vad som är tillåtet och inte. Vad får jag egentligen göra som sjukskriven?

När någon bryter benet kanske det inte är något du funderar över. Då gör du det du kan och vill, och går tillbaka till jobbet när du är arbetsför. Ingen ifrågasätter dig.

Men att vara hemma med psykisk ohälsa/Fibromyalgi innebär motsatsen och då kanske man stänger in sig mer än vad man borde av rädsla för att någon ska se dig och tro att du mår bra. (För det är det ju inte meningen att du ska göra, det är ju därför du är hemma). När man sedan börjar må bättre vågar man knappt säga det av rädsla att alla krav kommer att rasa över dig, igen.

Har du någonsin hört någon säga att du inte ser särskilt sjuk ut? Eller kanske har du själv tänkt den tanken när du träffat på någon som är sjukskriven? Förmodligen. Jag har i vilket fall hört det från andra flera gånger sorgligt nog. Det värsta är att den som är sjukskriven ofta vet om det och det gör att kampen att ta sig ut kan bli än större.

När man är sjukskriven för psykisk ohälsa förväntar sig folk att du skall vara nedstämd och gråta, inte att du försöker att ha roligt i en strävan i att bli frisk. Jag har under hela min utmattning mått skit och mår fortfarande skit. Men tror endast vid ett få tillfällen att det verkligen syns på mig.

Nu har jag varit sjukskriven många år men det är ändå en kamp varje gång jag ska följa med och handla eller göra något annat utanför dörren. Jag vill inte, vägrar och försöker förklara för min familj att jag inte kan hänga med för att jag är sjukskriven. Ja, men du får gå utanför dörren, menar de. Du kan ju gå och då är det okej att åka och handla, försöker de övertyga mig varje gång.

Kanske har de rätt även om det inte känns så.

Jag känner mig falsk, som att jag skolkar från att vara sjuk. Lurar min omgivning. Men jag biter ihop varje gång och tar mig utanför dörren fast att jag egentligen inte vill.

Jag vet att jag inte är ensam om att känna så här, om att tvivla, känna sig ifrågasatt. Jag vet också att du redan vet det här men jag vill säga det igen. Du ska göra det som får dig att må bra. Det är tillåtet att gå på promenad, umgås med vänner, skratta och gå på kalas. Det är rätt även om det känns fel! Förmodligen är det också det sista du vill göra som sjuk. Jag vet det. Men det kan kännas lättare om du påminner dig om att det inte är förbjudet att ha roligt. Du ska faktiskt försöka att ha roligt. Det är det som gör dig frisk!

Så nästa gång du ser en utmattad/deprimerad person på fest, tillsammans med en vän eller på gymmet. Tänk inte en ifrågasättande tanke om att personen verkar må bra. För även om personen ser frisk ut, ler mot dig och verkar vara precis om vanligt kanske sanningen är en helt annan.

Du har endast sett personen någon minut. Och vad du kanske inte vet är att hon eller han efter detta mötet kommer att vara sängliggande hela dagen eller inte ta sig ut på flera veckor igen. Anledningen till att hon eller han tog sig utanför dörren överhuvudtaget kanske inte handlade om lust utan om tvång. Men det ser ju inte du.

Jag förstår också att de som aldrig själva varit drabbade av psykisk ohälsa har svårt att förstå hu det ens funkar. 

Hur kan man vara så trött att man inte kan plocka ur diskmaskinen? En person säger att den inte kommer upp ur sängen men hur kommer det sig denne orkar ta en promenad varje dag?

Jag har sett denne flera gånger på stan men på arbetsplatsen dyker denne minsann inte upp, varför? 

Istället för att gå in i relationen med tvivel så gör det med nyfikenhet. Sluta aldrig tro på att den personen hellre vill vara frisk än sjuk. 

Vem tror att någon frivilligt väljer att bli sjuk och fattig... Det är inget val man har att göra!

Jag vill att alla ska veta att jag har kämpat och fortfarande kämpar emot min sjukdom. Det är förmodligen bland annat därför jag har blivit sämre med tiden, jag skulle ha lyssnat på magkänslan och varit snällare mot mig själv men framförallt önskar jag att jag hade träffat rätt doktor tidigare som tagit mig på allvar och satt rätt diagnos redan för 12 år sedan när jag sökte hjälp för första gången! 

Jag har fortfarande svårt att inte gå över mina små begränsningar och jag kan ju nästan inte göra någonting längre. Kan ju knappt ta hand om mig själv i dagsläget.

 
Det är inte lätt att gå från att vara helt självständig till nästan totala motsatsen.
Det är något jag brottas med varje dag och som jag inte trivs med. Jag hade hellre vaknat upp med en okej kropp och kunnat gå till ett jobb och jobbat mina timmar med alla arbetskamrater. Alla dagar i veckan, istället ska jag kämpa med värk, smärta, utmattning, fördomar, "den svenska avundsjukan", myndigheter, läkare, sjukvården överhuvudtaget, fattigdom ( ingen blir rik på att vara sjukskriven ) och att få ihop vardagen ( pussla för att energin ska räcka till ). 

Om vi ska få människor som lever med psykisk ohälsa eller kronisk värk & smärta att bli friskare måste vi hjälpas åt, inte stjälpa varandra. Och där hjälpen bor hör varken misstänksamhet, kritik eller ifrågasättande hemma.

Kom ihåg det! Det kan vara Du eller någon väldigt nära dig som drabbas nästa gång!

 

Kram på Er alla, Tack för att Du läste ända hit    Fråga gärna om det är något Ni undrar över 

Eller lämna gärna en kommentar så gör jag lika tillbaka.  

 

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Carina Söderkvist - 24 maj 2022 16:53


    Kram på Er alla, Tack för att Du läste ända hit    Fråga gärna om det är något Ni undrar över  Eller lämna gärna en kommentar så gör jag lika tillbaka.       ...

Av Carina Söderkvist - 24 maj 2022 16:09


Att varje dag se, att solen har gått upp. Människorna som går till bussen utanför på gatan.  Dom går sina vanliga steg, i sitt vanliga, normala liv. Dom har sovit, vaknat till, ätit sin frukost, gjort sig klara, gått ut till bussen,  på väg d...

Av Carina Söderkvist - 13 maj 2021 23:13

  Kram på Er alla, Tack för att Du läste ända hit    Fråga gärna om det är något Ni undrar över  Eller lämna gärna en kommentar så gör jag lika tillbaka.     ...

Av Carina Söderkvist - 13 maj 2021 23:00

Tänk dig att du har varit sjuk i influensan i en hel vecka, kylen börjar eka tomt, du ligger efter på jobbet eller med studier, tvättkorgen är överfull och hemmet behöver städas.  Du har ofta skov av värk och smärta med Fibromyalgi och när du väl t...

Av Carina Söderkvist - 28 mars 2021 20:52


    Kram på Er alla, Tack för att Du läste ända hit    Fråga gärna om det är något Ni undrar över  Eller lämna gärna en kommentar så gör jag lika tillbaka.     ...

Presentation


Välkommen till min blogg där jag skriver om bland annat vardagen med fibromyalgi och psykisk ohälsa

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2021 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards