Att varje dag se, att solen har gått upp.

Människorna som går till bussen utanför på gatan. 

Dom går sina vanliga steg, i sitt vanliga, normala liv.

Dom har sovit, vaknat till, ätit sin frukost, gjort sig klara, gått ut till bussen, 

på väg dit ser jag dom, varje dag. 

Dom är vakna i sina huvuden. 

Morgontrött som man kan vara, i ett normalt tillstånd, 

men dom blir piggare för varje minut som går.

Bussen kommer, dessa människor kliver på.

Dom sitter där och funderar på sitt.

Förbereder dagen i sina huvuden. 

Gör sitt jobb, fortsätter med livet, hur det än ser ut för varje en av dom.

Jag sitter i min soffa, ser livet utanför mitt fönster. 

Från denna bubbla noterar jag dessa människor. 

Dom går från höstkläder, till mössor, vinterjackor, paraplyer, lite tunnare kläder i solskenet, 

när luften andas sommarlöften. 

Runt dessa människor målar sig naturen i olika skepnader, efter varje årstid.

Jag ser löven sväva ner i höstens glada färger. 

Jag kan nästan känna den klara luften jag ser.

Jag ser vintern anlända, de första snöflingorna som dansar ner. 

När vintern sätter sina klor ordentligt, så kan jag höra knarret från den hårdfrysta 

snön under deras skor, i mitt i huvud. 

Snön som glittrar ikapp med stjärnorna, känner hur dessa människor fryser, 

medans dom står där, i en för mörk decembermorgon och väntar på bussen. 

Jag ser våren komma, känner solens värmande strålar på mig, när jag sitter i min 

soffa och ser dessa människor gå till bussen, 

Vinterjackorna har dom tagit av sig för länge sen och dom ser inte ut att frysa längre.

Fåglarna har börjat sjunga ivrigt utanför mitt fönster. 

Dom berättar att snart, snart är sommaren här. 
Min blick faller på dom gröna nyfödda knopparna på kvisten som fåglarna sitter på.

På vitsipporna på backen i diket mittemot busshållplatsen. 

Jag tar ett djupt, glatt andetag. 

Det pirrar lite. 

Sommaren visar sig på riktigt. 

Dessa människor åker inte buss längre, det är varmt, dom har semester. 

I fyra veckor slipper dom stå där och vänta på bussen. 

Åka till jobbet. 

I fyra veckor har dom frihet att göra sitt, vad dom än planerat. 

Hösten kommer åter. 

Dom börjar trilla in, en efter en. 

Dessa människor, som åker buss till jobbet. 

Färgglada löv faller ner. 

Här sitter jag, kvar i mitt lilla fönster. 

Kram på Er alla, Tack för att Du läste ända hit    Fråga gärna om det är något Ni undrar över 

Eller lämna gärna en kommentar så gör jag lika tillbaka.  

 

lucyna

27 maj 2022 18:35

Du har skapat en sorglig men underbar text <3
Jag lider själv av fibromyalgi sedan 20 år tillbaka. Det är tufft...

http://www.andsoon8.wordpress.com

 

Diana

27 maj 2022 21:34

Kände mig mycket träffad. Jag utvecklade fibromyalgi när jag var 16, så jag "firar" 40 år i år... Som om det vore något att fira...

http://quipuskennel.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Kram på Er alla, Tack för att Du läste ända hit    Fråga gärna om det är något Ni undrar över  Eller lämna gärna en kommentar så gör jag lika tillbaka.       ...

  Kram på Er alla, Tack för att Du läste ända hit    Fråga gärna om det är något Ni undrar över  Eller lämna gärna en kommentar så gör jag lika tillbaka.     ...

Tänk dig att du har varit sjuk i influensan i en hel vecka, kylen börjar eka tomt, du ligger efter på jobbet eller med studier, tvättkorgen är överfull och hemmet behöver städas.  Du har ofta skov av värk och smärta med Fibromyalgi och när du väl t...

    Kram på Er alla, Tack för att Du läste ända hit    Fråga gärna om det är något Ni undrar över  Eller lämna gärna en kommentar så gör jag lika tillbaka.     ...

När man är sjukskriven på grund av psykisk ohälsa och Fibromyalgi (den "osynliga" sjukdomen) slåss man inte bara mot sitt egna mående utan också mot andras tankar och uppfattningar. Du blir påverkad av dem, varken du vill eller inte. Jag tror att hal...