Kram på Er alla, Tack för att Du läste ända hit   Fråga gärna om det är något Ni undrar över 

Spoonie antar jag inte låter så bekant i allas öron och ska jag vara ärlig så hade jag inte heller hört talas om det uttrycket innan. 

En spoonie är ett annat ord för en person som lever med kronisk sjukdom/smärta. Spoonie kommer från engelskans sked. 

Chrsitine Miserandino är upphovskvinnan till skedterorin som handlar om hur viktigt det är att hushålla med energin vid kronisk sjukdom. 

Såhär. Skillnaden på att vara sjuk och att vara frisk är att behöva göra val eller att medvetet tänka på saker när resten av världen inte behöver. De friska har lyxen av ett liv utan val, en gåva som de flesta tar för givet.

De flesta börjar dagen med obegränsad mängd möjligheter och energi att göra vad de vill, särskilt unga människor. 

För det mesta behöver de inte oroa sig för effekterna av deras handlingar.

När jag vaknar upp varje morgon har jag ett visst antal skedar till godo och dom symboliserar energin jag har till mitt förfogande under dagen. Att ta sig upp ur sängen efter en jobbig natt kostar en sked, att klä på sig kostar en sked och hygien ytterligare en sked. 

För dig kanske äta är en sked medans det för mig först är en sked för att laga maten, en för att äta den och en för att plocka undan efteråt. Plötsligt är skedarna (energin) slut men det är inte dagen och det är fortfarande saker kvar att göra. 

Då kan jag behöva låna skedar (energi) från morgondagen men det innebär också att det blir mindre skedar (energi) imorgon att tillgå. 

Och när skedarna är slut är dom slut. Då är också energin slut och det är därför det är så viktigt för oss lever med kronisk sjukdom/smärta att hushålla med den energi (skedar) man har att tillgå varje dag. 

Det här med hur många skedar vi har och gör av med är så individuellt. För någon annan kanske en dusch eller promenad bara innebär en sked medan dom två sakerna tömmer mig totalt på skedar (energi).

Friska människor begöver inte beräkna och hushålla med skedarna (energin) i lika stor utsträckning som en spoonie, för oss är det livsviktigt. 

Det kan räcka med en sömnlös, smärtfylld natt så står jag utan skedar (energi) för hela den dagen. 

Precis allting jag gör kostar någonting energimässigt så återigen är det så viktigt att hushålla för att orka med och det måste jag bli mycket bättre på. 

Ibland säger det bara rassel är skedarna (energin) slut och det har inte ens gått halva dagen. Därför är upptäckten av skedterorin/spoonies nödvändig för mig för den har fått mig att inse hur jag vill leva mitt mitt liv framöver och hur fel jag har gjort hittills. Det svåraste är att lära mig att sakta ner och inte göra allt på en gång, jag kämpar mot den dagen när jag klarar av att bromsa i tid, att inte bränna alla skedar på en gång. 

Jag hatar att känna mig utelämnad, att behöva välja att stanna hemma eller att inte göra saker som jag vill. Jag vill inte behöva känna frustrationen.

Jag ville genom den här förklaringen få er att förstå, att allt alla andra gör kommer så lätt, men för mig är det hundra små jobb i ett. Jag måste tänka på vädret, min dagsform och det som är inplanerat den dagen innan jag kan utföra planerna. När andra helt enkelt bara kan göra saker måste jag planera som om att jag strategiserar ett krig. Det är så i den här "livsstilen", skillnaden mellan att vara sjuk och frisk. Det är den vackra förmågan att inte behvöa tänka alls  och bara göra. Jag saknar den friheten. Jag saknar att aldrig behöva räkna ”skedar”.

När människor runt omkrng får skedteorin förklarad verkar dom förstå lite bättre hur det är att leva med en kronisk sjukdom, man ger en bit av sig själv när man gör något, man ger bort en av sina "skedar".

Det här blir en nystart, skedteroin.     

Kram på Er alla, Tack för att Du läste ända hit   Fråga gärna om det är något Ni undrar över