Jag kan se allt annat än sjuk ut vissa dagar om jag vill .. om jag ska handla eller besöka någon  .. 

Jag kan se pigg och fräsch ut, jag gråter inte för tillfället och ögonen kanske till och med lyser lite. 

Det du ser i mitt yttre är det du relaterar till dig själv, det du inte vet är jag har varit tvungen att planera hela förmiddagen fram tills jag skulle åka för att inte vara ur gängorna. Jag har fått vila efter varje moment som består av toalettbestyr, frukost, påklädning, bäddning mm .. Just för att jag inte klarar av att göra allt i ett svep inom 1 timme som jag gjorde förr, innan jag kraschade och blev sjuk.

Under handling eller besök har jag ofta fullt upp med att koncentrera mig på vad som sägs eller på omgivningen och jag har ofta händerna hårt knutna.

Efteråt har jag blöta ringar under armarna och jag är helt slut, det är som en tyngd med bly som intagit min kropp oc jag vet inte hur jag ska göra för att komma hem fort nog så jag kan lägga mg. 

Jag orkar inte hålla mig upprätt längre och all energi är nu uttömd för den här dagen och troligtvis för ett par dagar framåt. Jag vill inte ha en massa tycka-synd-om-Mig kommentarer eller så utan bara lite förstående för att jag inte är så aktiv längre och förstående varför jag inte är så sällskaplig nu för tiden.

Det gör mig så ont att inte bli förstådd, att bli misstrodd. Jag är inte hemma för att det är kul, mina dagar är allt annat än roliga och skulle lätt byta med någon så jag orkade kliva upp ur sängen varje dag, gå ut på en promenad, umgås med vänner, ha aktiviteter på kvällarna men det orkar inte jag.

Vissa dagar tar jag mig inte ens upp ur sängen, vissa dagar kanske jag tar mig upp men jag går i pyjamas hela dagen, jag orkar inte alltid svara i telefonen eller gå ut på gården. 

Men det syns inte utanpå därför finns det inte enligt många .. 

Kram på Er alla, Tack för att Du läste ända hit   Fråga gärna om det är något Ni undrar över 

Många människor använder uttrycket "Jag är trött" när dom sovit för lite eller känner att dom behöver ta en vilopaus.

När man som jag lever med psykisk ohälsa och kronisk sjukdom kan "Jag är trött" också betyda brist på sömn, men ofta betyder det så mycket mer. 

När jag säger att jag är trött är jag oftast inte fysiskt trött, jag är känslomässigt trött, hela jag är trött och även fast jag spenderat hela natten sovandes i sängen så är jag trött. 

Jag är trött även när jag inte rör mig på hela dagen, det är inte bara trötta ögon och värkande muskler. Det är att gå upp och klä på sig i ett brus, att borsta tänderna, fixa håret och sedan gå utanför dörren. Allt medan jag trött.

Känslomässigt trött. Stel. Tom. Totalt Borta. Vilsen. Men man fortsätter med dagen ändå, eftersom det verkar finnas så lite acceptans för vad psykisk ohälsa och andra kroniska sjukdomar kan göra med kroppen. Inte många frågar mig om jag är okej men när dom gör det svarar jag alltid likadant, " Det är bra, bara lite trött" - och folk verkar acceptera det svaret. Trötthet är en accepterad känsla - alla fattar det. En lång dag på jobbet eller att kämpa sig igenom en tråkig föreläsning. Det är trötthet som många kan relatera till. Men den tröttheten är inte att ligga i sängen hela dagen och fortfarande känna som att man kan sova i flera tusen år.

För mig är det trötthet. Det hänger ihop med min utmattning, utmattningsdepression, ångest, GAD, ptsd och min kroniska muskel o ledsjukdom Fibromyalgi. 

Det betyder att ligga i sängen helst utmattad av livet med en molande, ihållande smärta o värk utan att kunna somna på riktigt. Det betyder att fly bort i sina tankar större delen av dagen för det är det enda sättet att hantera smärta, värken och ångesten. Det betyder trötta ögon och gäspningar även efter 14 timmars sömn.

Det betyder att inte bara vara fysiskt trött, utan så mycket mer. 

När någon säger att dom är trötta behöver du ibland se igenom svaret. Är dom trötta? Behöver du mer sömn? Eller behöver dom dig? Behöver dom någon som ser dom i ögonen och säger till dom att dom inte mår bra, men att du är där för dom? Behöver dom någon som inser att det inte är okej och erbjuder dom en kram?

För jag att när jag säger att jag är trött är det precis det jag behöver. 

Jag behöver inte sömn eller vila.. egentligen .. Jag behöver förståelse.

Jag behöver min familj, dom människorna som betyder mest för mig, jag behöver dom som inte dömer mig utan som älskar mig för den jag är!     

Kram på Er alla, Tack för att Du läste ända hit   Fråga gärna om det är något Ni undrar över